Foto: Rolf Lembreus

Logen Polhems Sångkör och Musikkår

(Beskrivning 1969 logens 90-års-jubilee/Sören)

År 1886 uppdrogs vid allmänt sammanträde åt bröderna Karl Frykstrand, Svante Johansson och E Strömberg att vidtaga åtgärder för bildandet av en sångkör. Till ordförande i densamma utsågs Svante Johansson, med musikdirektör W TH Söderberg som ledare. Sångkören kom att bestå av elva medlemmar.

Kören 1913 (Musikdirektör W TH Söderberg sittande)

Det var i början svårt att hålla samman kören, varför dess verksamhet efter ett tiotal år upphörde. Brodern W TH Söderberg tappade emellertid icke hoppet att på nytt få igång en sångkör. År 1909 bildades en ny sångkör med Söderberg som ledare. Övningarna höllos först i logelokalerna, sedermera på Stadshotellet. År 1922 drabbades kören av ett hårt slag, när Söderberg avled. Kvällen innan han dog, var han i sina sångares krets, glad och gemytlig som vanligt och inövade en kvartettsång komponerad av honom själv och som han kallade ”Klockorna ringa”. Vid Söderbergs begravning sjöng kören denna kvartettsång. Sångkören var under denna tid mycket aktiv och höll ofta offentliga konserter. Den 23 november år 1913 hölls en konsert i Folkskolans gymnastiksal med följande program:

De muntra musikanterna, Naturen och Hjärtat, Tåren, Kung Karl, Stridsbön, Kornmods-glandsen, Vackra sky, Björneborgarnas marsch, Fansång, Sommarfrid i Solelid, Sångfåglarna och Sverige.

Vid Söderbergs frånfälle övertog musikdirektör Henric Sahlsberg uppgiften som körledare och ledde kören med nit och intresse till början av 1940-ta1et, då den tyvärr helt upphörde.

Kören 1934

En musikkår bildades också på 1880-talet. Musikkåren utvecklades till dubbel sextett och fullständigt slagverk, och enligt den allmänna meningen utgjorde denna musikkår under många år Karlshamns Stads förnämsta blåsorkester. Som ledare för denna fungerade fabrikören G R Lundh och musikfanjunkaren Allan Johansson, men när dessa gingo bort, slutade även musikkåren sin verksamhet. Till berättelsen må dock här fogas ett tack till bröderna Folke Stockenberg och William Rydholm, som oegennyttigt berikat ordenssammankomsterna med vacker musik, vilket i någon mån ersatt förlusten av såväl sångkör som musikkår.